Utbildning på vetenskaplig grund – Hur vet vi det?

Det var rubriken för Ifous välbesökta seminarium under årets Almedalsvecka. På scenen fanns representanter från såväl akademi som politik och skolhuvudmän.

Seminariet var en del av #Hurvetdudet-kampanjen som stöds av ett stort antal organisationer och samordnas av Vetenskap & Allmänhet.
Åsa Wikforss, professor i teoretisk filosofi vid Stockholms universitet, inledde seminariet och menade att det finns för många starka känslor i skoldebatten som signalerar oenighet där man egentligen är enig:
– Det är inte en fundamental konflikt. Vi är alla överens om att skolan ska skapa demokratiska medborgare, vara likvärdig och ge möjligheter till en sådan klassresa som jag själv har gjort.
– Åsiktsskillnaderna handlar istället om hur detta ska uppnås, och där måste vi luta oss på vetenskap och beprövad erfarenhet, menade Åsa.

Morten Sager, lektor i vetenskapsteori vid Göteborgs universitet, var helt enig, men la till ett antal punkter som han menade är elementära för utvecklingen av en skola på vetenskaplig grund. Bland dessa betonades speciellt vikten av samarbetande arbetslag med intresse för och kunskap om vetenskapliga resultat som även följer upp sin utveckling.

Vad gör man då när den vetenskapliga grunden är svag och den forskningsbaserade kunskapen begränsad? Anette Jahnke, projektledare på Ifous och Katarina Arkehag, chef för FoU-enheten vid Utbildningsförvaltningen i Stockholms stad, berättade om ett konkret exempel där lärare och skolledare hos fem olika skolhuvudmän arbetar tillsammans med forskare i FoU-programmet Programmering i ämnesundervisningen.

– Programmering har blivit obligatoriskt men kompetensen finns inte och forskningen inom området är begränsad, berättade Anette, och Katarina fortsatte:
– Vi vill inte sitta och vänta utan vara med och bygga den vetenskapliga grund som saknas. Katarina betonade även vikten av det nationella perspektivet i programmet:
– Stockholm är stort och vi kan vara kaxiga och tycka att vi kan göra det själva, men vi ser ett värde i att göra det tillsammans med andra, inte minst ur ett likvärdighetsperspektiv.

– Det har hänt mycket sedan jag satt i lärarutbildningskommittén för tjugo år sedan, med många olika initiativ som Ifous och Skolforskningsinstitutet. Jag blir lite glad när jag står här, menade Thomas Strand, riksdagsledamot för Socialdemokraterna, och fortsatte:
– Men det finns saker kvar att göra.
Även Maria Stockhaus, riksdagsledamot för Moderaterna, menade att det fortfarande finns steg att ta:
– Vi politiker ska inte säga hur det ska göras, men däremot sätta upp mål.

I det avslutande panelsamtalet efterfrågades en större tvärvetenskaplighet för att lyfta och föra skolutvecklingen framåt. Utbildningsforskningen måste kombineras med bland annat psykologisk forskning, menade Åsa Wikforss medan Morten Sager betonade vikten av beprövad erfarenhet och gjorde en jämförelse med läkarutbildningen där stor vikt läggs på att utveckla praktiken genom kollegialt samarbete.
Alla medverkande i panelen var överens om att forskning måste högre upp på agendan i lärarutbildningen.

Dagens moderator, Marie-Hélène Ahnborg, vd för Ifous, avslutade seminariet med att summera:
– Vi behöver de olika perspektiven, men framförallt behöver vi de kloka praktikerna som vågar ifrågasätta sitt arbete och pröva nytt tillsammans med kollegor. Vi behöver också alla med jämna mellanrum ställa oss frågan ”Hur vet vi det?”.

Den frågan fick alltså inte bara bli rubriken utan även avrundningen på seminariet.

Henrik Hamilton

 

Från vänster: Marie-Hélène Ahnborg, Thomas Strand, Maria Stockhaus, Anette Jahnke, Katarina Arkehag, Åsa Wikforss och Morten Sager.