Pedagogisk dokumentation ger en tillrättalagd bild

Den pedagogiska dokumentationen i förskolan ger en pseudobild av verksamheten. Det konstaterar Frida Lindroth som i sin licentiatavhandling utforskat vad förskolläraren väljer – och väljer bort – i den pedagogiska dokumentationen.

Varför blev du intresserad av ämnet?
Det går långt tillbaka i tiden. När jag utbildade mig till förskollärare i slutet på 90-talet blev jag fascinerad av Reggio Emilia-pedagogiken och läste i princip allt som fanns i ämnet. Som färdigutbildad kändes det också självklart att söka mig till förskolor som arbetade Reggio Emiliainspirerat. Men under åren har jag erfarit att den pedagogiska dokumentationen, det som lät så bra i teorin, är oerhört svårt att få till i praktiken. Till en början trodde jag att jag var ensam om känslan men har efterhand träffat många kollegor som funderar i samma banor.

Vad handlar din licentiatavhandling om?
Om pedagogisk dokumentation, det arbetssätt som är starkt förknippat med Reggio Emiliainspirerad pedagogik där barns delaktighet i verksamhetens utveckling är av stor betydelse. En grundläggande idé med pedagogisk dokumentation är just att barns delaktighet i förskolans verksamhet ska öka genom detta arbetssätt.

I avhandlingen fokuserar jag på vad som händer innan den pedagogiska dokumentationen blir reflekterade och analyserade. Det som blir dokumenterat är ju det som senare går att reflektera kring. Det inledande skedet vid pedagogisk dokumentation är därför betydelsefullt för den utveckling som senare blir möjlig. Avhandlingen bygger på filmer och intervjuer med två pedagoger vid två förskolor och fokus är själva dokumentationsproduktionen.

Vilka är de viktigaste resultaten?
Som titeln på min licentiatavhandling antyder – att pedagogisk dokumentation är något av en pseudoverksamhet. Mina resultat visar att det som dokumenteras är en tillrättalagd bild av verksamheten. Det tycks som att pedagogerna väljer att dokumentera det som kan synliggöra en i förväg bestämd process. Denna process ska gärna ha koppling till naturvetenskapligt lärande. Ett exempel är en flicka som i dialog med pedagogen säger att hon under projektarbetet ritat glassar, trots att projektet handlade om olika föremåls flytförmåga. I samtalet säger flickan inte särskilt mycket om sina tankar kring fysikens lagar, däremot ställer pedagogen en rad ledande frågor, vilket bidrar till att det i dokumentationen framstår som att flickans intresse varit riktad mot sakers flytförmåga. Min slutsats är att barns delaktighet i arbetet med pedagogisk dokumentation är högst begränsad trots att motsatsen förmedlas via dokumentationerna.   

Resultaten visar samtidigt att barnens delaktighet är hög i situationer som omger själva dokumentationsarbetet. Ett exempel är när en pedagog och en mindre grupp barn arbetar med broar. Ungefär en timme är avsatt för brokonstruktion men redan efter tjugo minuter tröttnar barnen på brobyggandet. Pedagogen ägnar då resterande tid åt aktiviteter och samtal som initieras av barnen. Men det är enbart arbetet med broarna som blir dokumenterat och vid nästa projekttillfälle är det också bara brokonstruktion som pedagogen återkopplar till.  

Jag vill understryka att pedagogerna verkligen strävar efter att barnen ska få vara delaktiga, men i samband med dokumentation hamnar den strävan i skymundan. Det tycks finnas en lojalitetsaspekt att inte ifrågasätta pedagogiken. Samtidigt pekar en pedagog på att dokumentationen nog inte har så stor betydelse, ”vi vet ändå vad barnen är intresserade av och vill göra”.

Vad överraskade dig?
Jag blev glatt överraskad av barnens generellt höga delaktighet i verksamheten. Men dessa aktiviteter dokumenterades som sagt ytterst sällan.

Jag förvånades även över hur dokumentationen används för att fostra barnens föräldrar. Bilder och alster sattes upp på väggen i syfte att föräldrarna skulle förstå vad förskoleverksamhet innebär, trots att de främst var intresserade av att få veta om deras barn ätit och sovit ordentligt. Jag tror att detta är en bild av det paradigmskifte som pågår inom förskolan, där fokus förskjuts från omsorg till lärande.

Vem har nytta av dina resultat?
Jag hoppas att min studie kan bidra till att nyansera diskussionerna kring pedagogisk dokumentation. Verksamma förskollärare och förskollärarstudenter kan ha nytta av resultatet men även skolledare på mer övergripande nivå, då pedagogisk dokumentation ofta utgör en betydande del av förskolors systematiska kvalitetsarbete. Om dokumentationen visar en pseudobild finns det anledning att fundera över vilket värde den har och vilka delar av verksamheten som inte blir synliga i utvecklingsarbetet.

Du har gått forskarskolan samtidigt som du jobbat halvtid på ditt vanliga arbete i kommunen. Hur var det att dela tiden mellan forskning och praktik?
Det har gått bra att kombinera studier och arbete men jag har också saknat att helt kunna ingå i forskarmiljön vid universitetet.  

Något som däremot skulle behöva utvecklas är kommunernas förmåga att ta tillvara den kompetens som en licentiatutbildning bidrar till. Jag upplever att kunskaperna är bristfälliga och att beredskap för detta saknas. Jag tror att många delar mina erfarenheter, men om forskning och praktik ska knytas samman måste det finnas en strategi om hur det ska gå till.

Text: Susanne Sawander